we want one direction to sweden!

Jag hade inte sett honom på över fem år, men visste fortfarande att det var han när jag såg hans ryggtavla lite längre fram vid receptionen. Han vände sig om och vi fick en djup ögonkontakt och han log lite och började gå emot mig jag log också och gick snabbt fram till honom och ställde mig framför honom. Han hade på sig en blå basebolljacka, svarta hängjeans och en blå OBEY keps.
-Heej, det var det tag sen , sa han långsamt.
-Aa, kan man lugnt säga..
Han kom lite närmre och och tvekade lite men släppte sedan ut allt och kramade mig, jag andades ut. Han hade tagit det första steget. Jag la armarna om honom och andades in hans goda lukt, som nu kändes främmande men bra. Vi kramades i ungefär en minut och sen släppte vi varann och log lite.
-Följer du med upp till studion, killarna är där uppe.
Jag nickade.
Vi tog hissen upp till tredje våningen och sedan gick vi in i ett stort rum med soffor, ett DJ bord och sedan ett glasrum.
På sofforna satt det fyra andra killar som skrattade men tystnade när vi kom in.
-Hej, du måste vara Tanja? sa en med lockigt hår och log lite flörtigt.
-Ja, de jag, vem är du? frågade jag lite blygt eftersom att jag inte ens kunde deras namn.
-Aj då, och vi som är kända , men jag heter Harry Styles.
Resten presenterade sig som Louis Tomlinson, Niall Horan och Liam Payne.
-Så vad ska ni spela in nu då? frågade jag nyfiket eftersom att alla hade hörlurar runt nacken och papper i händerna med något som såg ut som låttexter.
-Vi ska spela in de sista låtarna till vårt andra album, Take Me Home, sa Niall.
-En singel är redan ute och musikvideon också, Live While We Are Young, förklarade Liam som jag uppfattade som den ansvarsfulle av dom alla.
-Ja, jag har nog hört den på radion.
Det kom in några män som började mixa med olika knappar och bad killarna gå in i glasrummet.
Jag fick ett par hörlurar och lyssnade på när de sjöng.
Deras röster gav mig gåshud, och Zayn kollade på mig hela tiden, av någon anledning kunde jag inte sluta rodna.
Efter en timme i studion bestämde sig Louis och Harry för att åka hem till Louis mamma och Niall och Liam skulle hem till Liam och se på någon film.
Det var bara jag och Zayn kvar.
-Har du lust att göra något? undrade han.
-Jag vet inte, vad ska vi göra då? sa jag lite rädd för att vara ensam med honom.
-Vi skulle kunna gå och ta en fika och sedan gå på bio eller nåt sånt?
Jag gick med på det.
Vi gick till hans bil som var en Mercedes Benz och han körde mot London.
Radion var på och de spelade en låt som jag kände igen, den hette Live While We Are Young.
Jag skruvade upp volymen så att ingen hörde varandra.
Han log och började sjunga med i låten, nu kunde jag släppa loss lite
Jag började skrika med i låten och hans leende blev ännu större.
Vi parkerade i närheten av London Eye.
-Ska vi ta första närmsta cafe eller leta efter Starbucks? frågade han.
-Vi tar Starbucks, det ligger här i närheten.
Vi småpratade lite om familjen och hur de mår, hur mina systrar mår och hur hans systrar mår. Men vi lät bli att prata om våra vänner och oss själva.
Vi såg Starbucks efter ett litet tag och gick in där.
Han beställde medan jag gick och satte mig ner.
-Så.. Hur har du haft det? frågade han efter en liten stunds tystnad när han hämtat kaffet och fikat.
-Hur jag har haft det? Vad menar du? Hur jag hade det när mi bästavän drog? Hur jag hade det när alla utnyttjade mig för dig? Hur jag kände efter X-Factor? Alltså jag förstår inte precis vad du menar, förklara bättre är du snäll? sa jag och lät som om jag verkligen var sårad, jag försökte att inte låta så men det bara kom.
Han kände sig verkligen träffad, det märkte jag. Jag menade inte med att döma så hårt, men jag var verkligen tvungen att släppa ut allt.
-Förlåt. Jag är också ledsen, du kan inte fatta vilka skuldkänslor jag har haft, hur många gånger jag legat vaken på nätterna och tänkt på dig, hur många gånger jag ringt men lagt på asså det jag gjorde var oförlåtligt egentligen. Men jag trodde inte jag skulle förlora dig om jag valde musiken, jag trodde du kom med lixom. Men jag hade fel, jag trodde att jag kunde få dig ur kurs som jag gjorde med mig själv, men du var för smart. Förlåt, jag var en idiot, jag vet. Men jag är ledsen för att allt, sa han och hängde med huvudet.
Jag visste inte vad jag skulle säga, allt han sade verkade komma från hjärtat, hur arg jag än varit på honom de senaste fem åren så verkade en stor del av det försvinna när jag såg honom så där nere. Han ska inte få känna det som jag känt i fem år, han gjorde ett stort misstag, men jag förlåter honom.
Jag reste mig upp och satte mig bredvid honom och kollade in i hans bruna varma ögon som var det enda som inte förändrats på honom.
-Jag förlåter dig, men du ska bara veta hur ont det gjorde okej? sa jag
Han nickade med en tår i ögat.
Då mjuknade jag och kramade om honom, han la armarna om mig och darrade lite men efter nästan en minut slutade han darra och kollade på mig.
-Tack, det känns som om ett ton har lyftits från mina axlar, sa han och kllade mig djupt i ögonen.
Jag log.
-Kom nu går vi hem till mg, Moa och Amanda vill träffa dig också.
Vi reste oss och gick till hans bil, den här gången bad jag om att få köra, han är inte den enda med körkort sa jag på skoj.
Han log och gav mig nycklarna.
Vi körde hem till mig, men den här gången behövde vi inte prata utan var glada av att allting var löst.
Jag parkerade på vår parkering och sedan klev vi ur bilden och gick hem till Amanda där hon och Moa satt och väntade.
-Borde jag vara nervös eller är dom inte så arga? frågade han medan vi gick.
-Dom är inte arga, jag tror att de var mer besvikna. Men du fick ju mig att förlåta dig, då borde du få dom att göra det också, sa jag lugnande till honom.
Han nickade och jag öppnade dörren till huset.
Amanda och Moa satt i köket med två koppar med te framför sig.
Dom hade suttit och snackat men slutade när vi kom in.
Amanda reste sig upp och log.
-Hej, det var ett tag sen! sa hon och gick fram och krama om honom.
Då fatta han att hon inte var sur på honom och kramade tillbaks.
-Ja det var det, men nu är jag här, och hej på dig med ! sa han till Moa som kom fram och kramade honom.
Vi gick in till vardagsrummet och satte oss där.
-Ska vi glömma allt som hänt och låtsas som om det är som det var innan X-Factor? frågade Amanda som alltid varit bra på att lösa problem.
Vi nickade allihop.
-Ska jag ringa killarna och be dom komma hit så att ni kan få träffa dom? frågade Zayn.
-Ja, gör det! sa Moa snabbt.
Jag kollade på henne, hon kollade ner i mattan och började rodna lite.
Haha var hon kär i någon av bandmedlemmerna?
-Haha okej, ska bara ringa Harry och se vad han gör.
Nu började hon verkligen rodna på allvar.
-Hej , har du lust att komma hem till Moa, en av mina vänner? frågade Zayn Harry i telefon.
De pratade en stund och Harry fick adressen och sa att han bara skulle plocka upp resten av killarna innan han kom.
-Amanda är du fortfarande kär i Justin Bieber? frågade Zayn retsamt.
-Haha ja, det är jag. Varför frågar du? frågade Amanda som hade blivit lite röd nu.
-Jag kan ju fixa så att du får träffa honom nästa gång han kommer till London som är om ungefär en vecka..
-Herregud! Kan du det? Då skulle du vara den bästa vännen i hela världen! Men säg inte att jag gillar honom, det är bara pinsamt..
-Vi får se.
Jag och Moa log mot varandra, Amanda hade varit kär i Justin sedan vi var runt åtta år, och hon hade tvingat oss att följa med på alla hans konserter i London. Men hon hade aldrig träffat honom ensam, bara med hundratals fan runt omkring sig.
-Du borde ha sett Niall första gången han träffa honom, han blev helt röd i ansiktet och började gapskratta och kunde inte sluta! sa Zayn.
Det ringde på dörren och Moa flög upp ur soffan för att öppna.