we want one direction to sweden!

Jag vinkade till mig Amanda och Moa som stelt kom fram till oss.

”Vad är det?” viskade jag på svenska till Moa.

”Vet du vem du står och pratar med?” sa hon.

”Egentligen inte, men vad har hänt du ser jätterädd ut!”

”Aliza? Du står och pratar med ONE DIRECTION!”

När jag var klar så var klockan redan halv sju.

”Vi kan sätta på någon film” sa mamma.

”Okej.”

Vi satte på filmer från när jag var yngre med mina bröder.

När vi sett på några så gick jag upp och bytte om, tog ner min reseväska och ytterkläderna.

Sen satte vi oss i bilen och körde mot Arlanda.

Väl där så checkade in och väntade på Moa och Amanda.

När de kom checkade de in och klockan visade två.

Jag vände mig mot min pappa som grät och kramade honom länge, samma sak med mamma. Sen när jag kramat om mina bröder och Amanda och Moas familjer sagt hejdå så gick vi mot ingången till planet.

”Tänk att vi är i London om några timmar!” sa Moa.

” Haha det går inte, allt hände för snabbt!” sa Amanda.

Men jag lyssnade inte för jag såg One Direction sitta på andra sidan av rummet och prata.

Jag reste på mig och gick fram till dem och då reste sig Moa och Amanda och förstod varför jag gick.

”Hej tjejer! Vad gör ni här?” undrade Liam.

”Vi flyttar till London!” sa Amanda.

”Tar ni samma flyg som oss då?” frågade han.

”Jag tror det” sa hon.

Han log oss och vi kollade runt oss.

Jag så Zayn sova med huvudet mot Harrys axel, så jag tänkte väcka honom.

Jag närmade mig honom och vinkade till mig Moa.

”Vi kittlar honom så att han vaknar!” sa hon.

Jag nickade.

Vi satte igång och han ryckte till och råkade slå till mig.

”AJ!”

”Förlåt! Men man ska inte väcka mig om jag har vart trött!” sa han.

”Haha okej.”

Harry småpratade lite med Amanda och Moa medan Zayn och jag fick ganska bra kontakt.

Han berättade lite om sin familj och om livet i London.

Jag berättade lite om mig själv och Sverige.

Sen gick vi på planet. Väl där så satte vi oss ner och alla somnade tillochmed jag.

Planet landar i London

Vi gick ut från gaten och mot väskorna som rullade på bandet.

Vi hittade dom till slut men hade ändå hunnit uppleva den oroliga stämningen då vi trodde att vi tappat bort dem.

”Äntligen har vi dom!” sa Amanda.

”Ja och äntligen är vi framme!” sa Moa.

Jag var för trött för att säga något så jag nickade bara.

Vi tog taxi mot vårt höghus, som vi skulle bo i en lyxig lägenhet i.

Vi tog sedan nycklarna från en tjej i receptionen och gick mot vår lägenhet som hade numret 132.

Moa låste upp jag sprang och blockerade samtidigt vägen för dem så att jag kunde få det bästa rummet.

Jag fick det och det var det största också.

”FUSKARE!” ropade båda när de fått bort väskorna och tagit in sina egna.

”Haha jag var ju tvungen att afera snabbt!” sa jag och var plötsligt klarvaken.

”Jaja..” sa Amanda.

”Jag går och lägger mig så ni kan packa upp eller något sånt” sa hon sedan.

”Jag och Aliza kan gå och handla lite frukost” sa Moa, eftersom klockan hade hunnit bli nio.

”Okej, väck mig när frukosten är klar” sa hon och gick mot sitt rum.