we want one direction to sweden!

Tidigare:

”Hallå? När somnade du?” hör jag en avlägsen röst fråga.

Jag öppnar mina ögon och kollar in i de finaste ögon jag någonsin fått se.

Bruna och varma bara några centimeter från mig.

”Haha ja, det var ganska långtråkigt att vänta på er” sa jag.

”Okej förlåt för det.. Men vill du komma hem till mig?” frågade han osäkert.

Jag visste inte vad jag skulle säga eftersom tanken att vara hemma hos Zayn bara jag och han lät lite overklig.

Efter någon sekund så förstod jag att han var seriös.

”Ja, när ska vi gå?” frågade jag.

Han började le och det osäkra i rösten försvann.

”Nu om du inte har något annat för dig..?” sa han.

”Okej, följ med jag ska hämta mina saker från kontoret så kan vi gå sen.”

Han nickade och vi gick.

När vi var påväg till kontoret var det en pinsam tystnad så jag tänkte ta upp något som hänt när jag var yngre om han kanske skulle tycka var intressant.

”Vet du? Jag , Moa och Amanda har bråkat väldigt mycket om One Direction när vi var lite yngre.” sa jag.

Han tittade först konstigt på mig.

”Vad menar du? Varför bråkade ni om oss?” frågade han förvirrat.

Jag förklarade att jag först blev en stor Directioner, vi  åkte in till Stockholm och träffade killarna, efter några månader började jag sluta vara en Directioner och gick tillbaka till att vara en galen Belieber och då gillade dom inte så vi började bråka och vara sura på varandra hela dagarna. De försökte få mig att älska killarna igen fast det gick inte. Men varje gång de nämnde Zayn började jag mjukna till lite och förstå vad det var jag lämnade , för Zayn hade jag älskat och de använde honom mot mig. Varje gång jag gjorde något blev jag påmind om honom. Fast jag ändrade mig inte även fast jag gillade honom när jag var en Belieber. Sedan efter några veckor så accepterade dom det och vi blev vänner igen, även om dom fortfarande var ganska sura över det.

När jag slutat prata märkte jag att vi stod utanför min dörr fast han hade inte märkt det heller utan stod och tittade in i mina ögon samtidigt som han tog in det jag sagt.

”Så du gillade fortfarande Bieber även om du vart en Directioner?” frågade han sårat.

Jag svarade inte eftersom jag skämdes för det nu i efterhand när jag stod och pratade med honom och erkände att jag varit kär i honom på riktigt.

Efter att ha gått in i kontoret, tagit mina saker och gått tillbaka till honom så började han prata.

Han pratade om hans barndom och hans familj och vissa saker var verkligen konstiga och andra var svåra för honom att prata om. Som hans farmors och fasters bortgång.

”Jag är verkligen ledsen för det där!” sa jag och menade det verkligen.

Han nickade och sa att det var okej och att det var flera år sedan men jag vet att det inte var okej. Han hade några tårar i ögonen.

”Stanna!” sa jag till honom.

Han stannade förvånat till och jag ställde mig på tå och kramade om honom riktigt hårt.

”Jag vet hur det är att förlora en i familjen, så om det är något som du vill snacka om kan du snacka med mig om du inte vill snacka med de andra killarna.” säger jag snällt.

Sen släpper vivarnadra och fortsätter gå.

Han tog upp sin mobil och började knappa in ett nummer.

”Vem ringer du?” frågade jag nyfiket.

”Paul, han får fixa en bil som kan hämta oss eftersom att killarna drog med den första och dina kompisar åkte med dom.” förklarade han.

”Men jag har ju bil, ring inte!” sa jag.

Han såg ganska förvånad ut men stoppade mobilen i fickan.

”Okej, så vart är den?” frågade han.

”Där borta” sa jag och pekade på vart den stod parkerad.

Jag låste upp den och vi satte oss.

Under bilresan var vi upptagna med att lära mig vägen hem till Zayns lägenhet.

Efter ungefär en kvart så var vi framme och han visade mig vart jag skulle parkera.

”Haha vad bra du körde, hade du inte redan haft ett bra jobb skulle du nog få vara få chaufför” sa han och blinkade med ena ögat.

Jag skrattade bar och sa att jag aldrig skulle bli chaufför åt dom eftersom att de var för stökiga.

Han låtsades bli sur men slutade när jag inte gick på det.

Vi gick upp till högsta våningen och han låste upp.

När jag kom in i hallen tyckte jag att det var ganska rent för att vara en ensam kille som bor här.

Vi tog av oss skorna och gick in i vardagsrummet.

Där fanns det en svart hörnsoffa, en beige matta, några tavlor på han med sin familj och killarna, ett bord med en vas med rosor på och en dörr till balkongen som hade utsikt över hela London.

”Så vad vill du göra?” frågade han.

”Bara prata och sitta i balkongen” sa jag.

”Okej, gå ut i alkongen så kommer jag snart.”

Jag öppnade dörren och gick och satte mig i en av de sköna stolarna.

Medans jag väntade på att Zayn skulle komma så satt jag och kollade på utsikten.

Eftersom att klockan närmade sig fyra så messade jag Amanda och sa att jag var hos Zayn.

Efter någon minut kom han ut med en bricka med glass och bär på.

Han satte ner den på bordet som fanns där och satte sig sen framför mig.

”Berätta om Sverige då, det va längesen jag var där!” sa han.

Jag började berätta om hur det var och nämnde hur kallt det kunde bli fast när jag sa att London var finare än Stockholm började han protestera.

”Nej, Stockholm är ju jättefint! Speciellt där vid kungsträdgården och Stockholm Centrum.” sa han.

”Haha, ja det är jättefint men vad finns det där som inte finns i London förutom Gröna Lund och sånt?” frågade jag.

Han tänkte efter ett tag.

”Du har rätt, det är jättefint eftersom att det påminner om London ganska mycket med affärerna och alla människor.”

”Ja, och här finns ju London Eye och Big Ben och det där stället med alla kädisar i vax.”

Han sa något om att Big Ben var ganska ful och att han tyckte att vax kändisarna var läskiga.

Sedan sa han något som fick mig skratta över hans dumhet.

”Vad är det du och Harry har på gång?” frågade han tveksamt.

”Haha vad menar du? Vi har inget på gång!” sa jag skrattande.

”Men du åkte ju London Eye med honom, ni kramades där och så brukar du snacka så ofta med honom?” sa han.

”Men om vi nu hade något på G.. Vad skulle du ha med det och göra” frågade jag.

Han rodnade och sa inget.

Det var tyst ett tag och båda kollade på utsikten.

”Jag tror jag har ett svar nu..” sa han efter en lång stund.

Jag kollade förvånat på honom eftersom att jag trodde han hade släppt det ämnet.

”Okej..?” sa jag och väntade.

”Jag har något med det att göra eftersom att inte tycker att det är rättvist av Harry att svika mig sådär och bara hålla på med dig!” sa han och tittade ner.

Jag förstod inte vad han menade med att svika honom så jag frågade :

”Vad menar du med att han sviker dig?”

”Asså han vet ju att jag....” han avslutade inte meningen men jag förstod.

Han kollade upp på mig nu och jag kollade in i de där ögonen som en gång i tiden hade fått mig att gråta, svimma och bli konstig.

Jag ville säga det. Att jag gillade honom, att jag alltid gjort det. Berätta sanningen, men det gjorde jag inte. Jag hade mina vänner att tänka på och han hade ett rykte.

Så jag gjorde något riktigt dumt.

Jag gick fram till honom, kramade honom och gick.

Jag gick ut till hallen där jag tog på mig skorna och när jag lagt handen på dörrhandtaget och skulle precis gå så kände jag en han på min axel.

När jag vände mig om stod han där och manipulerade mig med sina vackra ögon som förut.

”Snälla gå inte, jag är ledsen för det där men det är mina känslor och om de står i vägen för vår vänskap så vill jag gärna veta det.” sa han sårat.

”Det är inte bara dina känslor det är mina också.” sa jag tyst.

Sedan böjde jag huvudet och såg ner på hans händer som hade tagit tag i mina.

Han sa inget men när jag höjde huvudet såg jag att han log.

När han böjde sig fram mot mig var det som en dröm men samtidigt en mardröm.

Skulle jag låta det här hända? Att bådas rykte sattes på spel för kärlek?

Så när han läppar var någon centimeter ifrån mina satte jag stopp på det och låste in mitt hjärta långt borta i bröstkorgen, det skulle inte släppas ut förräns jag var säker på att jag och han skulle hantera den pressen som medföljer i ett förhållande mellan en kändis och en helt vanlig människa.

”Förlåt, men det är bäst om vi inte äventyrar ditt rykte.” sa jag ledsamt och backade ifrån honom.

Han såg på mig och leendet han haft innan försvann helt och hållet och ersattes av en ledsen min som skulle fått vems hjärta som helst att brista. Tur att mitt var inlåst.

”Men vi kommer klara det! Jag låter ingen säga något illa om dig eller så” sa han desperat.

Jag skakade på huvudet, gav honom en sista kram samtigt som jag drog in hans goda lukt.

Sedan vände jag mig snabbt om och gick ut.

Jag sprang snabbt nerför trapporna, låste upp bilen och köde hemåt med en riktigt hög fart.

Klockan hade hunnit bli över sex så jag skyndade mig hem åde för att kunna gråta ut och för att snacka med tjejerna som säkert skulle förstå efter allt som de gick igenom med Harry.

När jag var framme och hade parkerat gick jag lugnt in i hissen och såg mig själv i spegeln. Jag var ganska röd i ansiktet, sminket hade gått bort helt och mitt hår hade blivit som ett jävla fågelbo.

Vad såg Zayn i mig?

Hissen stannade på vår våning och jag gick fram och låste upp dörren.

Jag kände lukten av mat när jag gick in.

I köket satt Niall, Louis, Liam, Moa och Amanda vid köksbordet.. Harry stod vid ugnen och rörde runt i något jag inte kunde se.

”Hej, vad gott det luktar Harry!” sa jag.

”Haha det är spaghetti och köttfärssås, sätt dig jag är snart klar.” sa han.

Jag satte mig vid de andra och hälsade på dem.

Killarna märkte inte att jag var ledsen men det gjorde Moa och Amanda.

Moa mimade ”vad har hänt” till mig men jag ryckte bara på axlarna och fortsatte äta.

När alla ätit klart fick Amanda ta hand om disken.

Vi andra gick ut i vardagsrummet och satte på en film.

Men jag kunde fortfarande inte koncentrera mig på den, så jag tänkte igenom vad jag gjort. Hur jag förstörde mitt liv på bara 5 minuter.

Uppdateringen suger, får förbättra den! Kommentera! //Aliza ;)