we want one direction to sweden!

Tidigare:

När alla ätit klart fick Amanda ta hand om disken.

Vi andra gick ut i vardagsrummet och satte på en film.

Men jag kunde fortfarande inte koncentrera mig på den, så jag tänkte igenom vad jag gjort. Hur jag förstörde mitt liv på bara 5 minuter.

Det rann en tår nerför mitt ansikte men jag torkade snabbt bort den.

Killarna skulle inte få se mig gråta. Jag märkte knappt att filmen tog slut, att killarna reste sig och kramde mig eller att de sa hejdå. Jag ärkte inte ens att jag gled ner på golvet, så nu satt jag där med knäna upphöjda till bröstet och armarna runt dem.

Amanda och Moa kom tillbaka in i vardagsrummet och satte sig på varsin sida om mig.

”Aliza? Vad har hänt?” frågade Moa oroligt.

”Ja varför är du så ledsen, jag såg att du fick tårar i ögonen mitt under filmen men jag ville inte säga något framför killarna.” sa Amanda.

Jag tittade på mina fina vänner som såg så oroliga ut och började berätta.

När jag kom till biten att jag dissade Zayn dels för hans karriär och för att jag inte ville att det skulle bli orättvist för dom och Harry eftersom att jag inte låtit nån av dom vara tillsammans med honom så stoppade Amanda mig.

”Men det blev inget mellan någon av oss eftersom att det skulle varit jobbigt för den som inte blivit med honom. Det är inte så att jag eller Moa gillar Zayn på det sättet som du gör, för då hade du inte kunnat vara med honom. Men resten av dina ursäkter eller vad det nu är är onödiga!” sa Amanda.

”Det enda som kan vara ett problem om man inte kan hantera dom är fansen, fast de är en lätt match. De kommer nog att tycka att ni är söta. ” sa Moa.

Jag tänkte på vad de sagt och började hata mig själv. Jag hade dissat Zayn utan att ens gett honom en enda chans! Båda hade rätt, fansen var inget problem, hans karriär hade nog inget med saken att göra och ingen av dom gillade honom som mig så varför hade jag   varit så dum? Nu började tårarna komma så jag reste mig lugnt upp och gick snabbt till mitt rum innan de började rinna.

Väl där låste jag dörren och kastade mig på sängen och grät ut all ilska mot mig själv och alla skuldskänslor.

Tänk om Zayn nu satt hemma hos sig helt ensam och hatade mig?

Jag stod inte ut så jag tog en snabb dusch, satte upp håret i en boll, tog på mig ett par mjukisar och en college tröja och smög ut.

”Jag är hemma hos Zayn, vill ni något så får ni ringa någon av oss” skrev jag på en lapp och lämnade för säkerhetskull han nummer också.

Sedan tog jag med mig min mobil, mina nycklar, tog på mig skorna och sprang nerför alla trappor.

Samtidigt som jag gick till bilen kollade jag på klockan. Den var kvart över elva. Hoppas inte att han sov!

Jag satte mig i bilen och körde hem till honom.

Efter att ha parkerat bilen sprang jag till hans lägenhet. När jag stod utanför hans dörr så stannade jag upp för att vila pulsen lite. Jag hade dålig kondition och var tvungen att vila i över fem minuter innan jag vågade ringa på.

Jag hörde hur fotsteg närmade sig och hur någon tittade ut genom kikhålet.

Sedan stannade personen upp i någon sekund innan han började låsa upp.

När dörren stod öppen kunde jag inte få fram något ord.

Där stod han. Med rödgråtna ögon och samma kläder som jag lämnat honom i.

Alla mina skuldkänslor som jag haft innan kom tillbaka och jag tog ett försiktigt steg mot honom.

”Hej, får jag komm in?” frågade jag tveksamt.

”Ja, visst.” sa han med en förvånansvärt lugn röst.

Jag gick in efter honom.

Han gick inte in till vardagsrummet utan gick direkt till sitt rum.

”Varför ska vi dit?” frågade jag förvånat.

”Det är helt släckt i vardagsrummet.” sa han.

Han satte sig på sängen och jag tvekade lite. Var det för tidigt för mig att komma så nära?

Jag satte mig på fotöljen som fanns i hörnet på rummet.

”Förlåt.” sa jag bara eftersom att jag inte kunde komma på något bättre.

Han skulle precis säga något när jag inte kunde hålla mig längre, tårarna började rinna igen som när jag var hemma.

Han stoppade sig och kollade förvånat på mig sedan kom han fram till mig.

”Gråt inte.” sa han och la armrna om mig.

Jag kramadde om honom hårt och försökte att sluta men det gick inte.

Han reste sig upp drog med mig till sängen.

Han satten sig ner och försökte sätta mig upp men det gick inte.

Jag dök ner i alla fall eftersom att jag inte kunde sluta gråta så det bästa var bara att inte visa ansiktet.

Han kramade mig igen och nu kramade jag också honom. Sen vilade jag huvudet på hans bröst samtidigt som han började nynna på ”Gotta Be You” och strök mig över håret.

Det fick mig att gråta ännu mer.

Efter att ha varit så i en kvart så började jag förklara om mina känslor. Om hur ledsen jag varit och hur mycket jag ångrade att jag gjort som jag gjort.

Jag vände mig om så att jag kunde titta upp i hans ansikte och försöka förstå vad han satt och tänkte på.

Jag kunde inte stoppa mig själv utan var tvungen att flyga upp och krama honom igen. Han kramade tillbaka och när vi särade lite på oss fast med armarna fortfarande om varandra så tittade jag in i hans ögon.

De var inte ledsna längre utan såg faktiskt ganska lättade ut.

Jag bestämde mig för att ta första steget.

Så jag lutade mig framåt och la mina händer runt hans nacke.

Han kom närmre och när våra läppar bara var nån centimeter ifrån varandra så stannade han upp lite som om han var lte tveksam. Fast sedan bestämde han sig och la ena armen runt min midja och andra på min rygg.

Han drog mig mot sig och för första gången så möttes våra läppar. Hans mun smakade lite rök och cola men det gjorde inte så mycket. Den knuten jag haft i magen under halva dagen löstes upp och försvann.

Våra läppar särades och han log mot mig med det finaste leendet jag någonsin sett.

”Snälla gå inte hem!” sa han när vi hade lagt oss ner jag med mitt huvud på hans bröst igen.

”Jag är ledig imorgon, men har inte du något planerat?” frågade jag.

”Nej, men vi kan ju åka till stranden med de andra om du vill?”

Jag nickade och log mot honom.

Jag reste mig upp.

”Vart ska du?” frågade han.

”Soffan..? Vart annars?” sa jag.

”Du ska väl inte sova på soffan! Det är skönare här.” sa han och pekade på sin säng.

Jag skrattade och hoppade på honom.

”Haha visst, men då får du stå ut med att ha en tjockis som tar upp hela platsen bredvid dig inatt!” varnade jag.

”Haha jag har ju sovit i samma säng som Niall så då är det ingen match, han kastade ner mig fyra gånger på en och samma natt!” sa han.

Jag skrattade.

Zayn öppnade sin famn och jag kröp in. Sedan la han täcket över oss och började nynna någon melodi för mig.

Det var den finaste jag någonsin hört och när jag frågade vad det var för låt sa han att den kom från deras nya album.

”Godnatt.” sa han och böjde sig ner för att kyssa mig.

”Godnatt.” sa jag och besvarade den.

Jag vaknade av Zayns mobil ringde.

Av ren vana svarade jag.

”Hallå?” sa jag nyvaket.

”Nämen hej, vad gör du där så tidigt om man får fråga?” hörde jag Louis säga.

”Ehm, jag...” sa jag men kom inte på något vettigt att säga.

”Haha jag skojar bara, chilla.” sa han.

Jag pustade ut.

Zayn hade nu vaknat så jag räckte över telefonen till honom.